Bessie Coleman

Det här är Bessie Coleman. Hon var den första afro-amerikanska kvinnan i USA att få flygarlicens. Det intressanta med Bessie Colmans historia är att hon ville lära sig flyga i USA, men det var ingen pilot som ville utbilda henne på grund av hennes hudfärg. Uppenbarligen brann hon väldigt starkt för sin dröm eftersom hon då valde att bege sig över atlanten till Frankrike, där hon lärde sig franska för att sedan kunna införskaffa sig en flyglicens där. År 1921 lyckades Coleman med den bedriften och blev den första kvinnan med afrikanskt påbrå med en flyglicens. Det kan jämföras med den första kvinnan oavsett ursprung,  Harriet Quimby, som redan 1911 fick sina vingar. Elsa Andersson var Sveriges första kvinnliga pilot, som erhöll sin flygarlicens år 1920 i Ljungbyhed.

Colman avled  redan 1926 i anslutning till en flygning i Jacksonville Florida. Hon blev 36 år gammal.

just sayin’

tips!

För dig som är intresserad att ta del av historia som går längre tillbaka än det århundrade du själv är född i rekommenderar jag starkt att försöka läsa en kurs i paleografi!

‘Paleo… vad?’  hörde jag någon skrika från andra sidan det trådlösa nätverket. Ordet paleografi är grekiska och betyder gammal skrift och den vetenskapliga disciplinen som ägnar sig åt det är intresserad av just studera gamla texter.

För bara någon månad sedan hade jag stora problem att ta mig förbi rubrikerna i det material som jag hoppas kunna använda i min forskning, men se där! En paleografikurs senare och den nygotiska skriften flyter lika enkelt som att läsa mormors julkort!

Julklappstips till en historiker

Den är lite klurig att rimma på men jag gör ett försök:

Nej, I år blir det ingen gloria

men det är något du kan ha när du skriver din egen historia!

Det kan hända att du provocerar fram lite agg,

när du spankulerar runt i detta plagg.  

Du kanske kommer uppfattas som något morbid,

men den är i alla fall inte i tweed…

Wonder Woman

I år är det 70 år sedan serie karaktären Wonder Woman togs upp och blev en superhjälte att räkna med.  För sig som inte är så insatt så är hon en Amazon krigarprinsessa med övernaturliga krafter. Hennes super power är  utöver hennes övernaturliga styrka, även uthållighet och helande förmögor. Sitt ”Lasso of truth” ( det gyllene lassot på svenska… så lökigt) är hennes främsta vapen.  Hon skapades i USA under WWII och initialt var det axelmakterna som var hennes motståndare. Till och från har hon förekommit i sammanhang med det anrika Justice League.

Jag tycker det är synd att Wonder Woman aldrig fick riktigt genomslag i Sverige. Det främsta problemet och en möjlig anledning till att hon aldrig slog tillräckligt i min generation är att hon översätts med två namn. Det blir väldigt förvirrande för en vilsen ung serieläsande flicka. Wonder Woman är nämligen både ”Mirakel kvinnan” och ”Stålkvinnan” på samma gång. Förvirrande, MYCKET förvirrande. Själv har jag mest hört om henne som stålkvinnan- dvs. en sidekick till stålmannen. Vilket så här i efterhand känns väldigt typiskt. Varför kunde vi inte bara fått en tjej att se upp till, som stod på egna ben, utan att antingen vara ond eller vara back-up till en man? Nä, jag fastnade inte för Stålkvinnan mycket på grund av det, hon gjorde ju inte så mycket, inte i jämförelse med stålmannen liksom.

Tacka vet jag Sailor Moon! Japanerna kunde verkligen leverera på supertjej fronten. Det blev den serien som fick mig att glömma tyllkjolarna och hoppas på en framtid som superhjälte.

det var inte bara egyptierna som sysslade med förbannelser

”Förbannelse. Om någon bryter detta minnesmärke, då drabbar döden honom visserligen. Här mållös ristade jag, Hadd, i dunkla tecken arg trolldoms kraftrunor. Jag rädes för de nordiska hedersrunorna” – ca 700 tal Ur Fredrik Sanders Eddastudier, Stockholm 1882.

En intressant sak att påpeka i sammanhanget är att den andra runan, ja den som ser ut som en gravid pinne, den användes iallafall in på 1500-talet i vårt skriftsrpråk här i norden trots att man då formellt gått ifrån runorna till förmån för det latinska alfabetet. Anledningen till att man behöll den i det nya alfabetet var att det inte fanns någon bokstav som motsvarade det läsp-ljud som runan porträtterade och som fortfarande var en stor del av språket. Lite som Th-ljudet som används i engelskans them.

När vi ändå är inne på språkligheter så kan jag passa på att kasta in ett litet fun fact om  &-tecknet som vi kanske inte använder i text men som fortfarande har en universell betydelse egentligen är ett ord  som blivit till ett tecken.  Det är nämligen ett E och ett T som genom skriftens evolution blivit till &. Varför just de bokstäverna då? Jo et är det latinska ordet för och. Eftersom det var litet och praktiskt för att korta ner skrifter följde det med skriften när man skiftade från latin till fornsvenskan. Så  nu vet du det!

gissa händelsen:

Det är den här bildens födelsedag idag,
kan du gissa var den är tagen?

-Nej, det är varken Gaza, Paris eller Chicago. Det här är Lund! På hörnan Stora Södergatan / Västra Mårtensgatan. Du ser ljuset från Åhlens huset där till höger. Det här är 30:e November 1991. Jag kommer aldrig glömma barrikaderna av containrar som omgärdade Lundagård. Extremhögern hade väckts till liv delvis med hjälp av den ekonomiska krisen och delvis med nydemokratis raketkarriär inom politiken. Känns det igen? Visst, denna gången är det inte så mycket bombarjackor, upprullade jeans och Dr.Martens, mer kostym och folkdräkt. Är det inte läskigt hur saker och ting loopar tillbaka, hur vi aldrig verkar lära oss från vad som hänt. Det är bara 22 år sedan det här var en verklighet. För att återkoppla till gårdagens inlägg det här med terrorism… så man nog tänka sig att den annars lugna student staden blev tagen på sängen av att översvämmas av de rakade huvudena och de hatiska slagorden. Erfarenheten har gjort att  Lund som stad har gjort mycket för att undvika att hamna i en ny liknande krigszon, med hjälp av ljusfestivaler och dylikt. SD med vänner har inte så starkt stöd i den här staden, men i regionen, i små byarna runt om kring är det desto mer.

Och allt det här utspelar sig här bara för att några män bestämde sig för att höja våra gamla krigskungar till skyarna. 1876, restes monumentet i Lund till minne av slaget vid lund som utspelade sig 200 år tidigare. Inskriptionen ”Här stridde och blödde folk av samma stam. Försonade efterkommande reste minnesmärket” säger en hel del om ambitionen med monumentet, att manifestera nationens storhet med den falliska   symbolen. Så tack så jättemycket Helo Zettervall för detta landmärke som nazister än idag sökaer upp och vill hylla. Ja, det här och statyn av Karl XII då så klart, men det känns lite uttjatat, det måste till och med Jimmie tycka.

Inglorious basterds – ett tankeexperiment

Jag älskar film, historia och Quentin Tarantino. Därför kan jag inte undvika ämnet Inglorious Basterds (IB). Många har sett detta storslagna 2010-tals epos där Tarantino ställer hela vårt historiska narrativ på ända genom att i en scen lyckas med det så många i verkligheten misslyckades med: att mörda Hitler.

Ett  av de mer kända mordförsöken är nog det Claus von Stauffenberg försökte sig på 1944. Stauffenberg var överstelöjtnant i den 10e pansar divisionen inom den tyska armen och skickades till Tunisien 1943 där han blev svårt skadad när hans bil blev träffad i ett flyganfall. Han överlevde men förlorade några fingra och sitt vänstra öga. Därför avbildas han ofta med en lapp för ögat som på fotografiet här bredvid. Long story short så lyckades den något stympade Stauffenberg avancera till graden överste och nästlade sig in i den innersta kretsen. Stauffenberg placerade en bomb i Hitlers varglya, under konferensbordet vid vilket Hitler satt och hade ett anförande, mirakulöst överlevde Fürern attentatet.  Även om Stauffenberg lyckades lämna nästet oskadd så fick han senare ta smällen för Valkyria, vilket var kuppens arbetsnamn.

Tillbaka till Tarantino. IB är i viss mån att betrakta som en typ av tolkningsnyckel för Tirantinos tidigare produktioner. Det är ingen hemlighet att hans filmer har överlappningar, en av de klassiska exemplen är väl att Travoltas karaktär Vincent Vega i Pulp fiction (1994) som är bror med Michael Madsen karaktär Vic Vega i Reservoir dogs (1992). Det finns mängder av överlappningar i Tarantinos olika filmer och i den kontexten ger IB en förklaring. De tidigare Tarantino eposen, allt från True Romance till Kill Bill, inträffar i samma värld. En värld väldigt lik den vi lever idag, men med en avgörande skillnad. Den mest avskydde mannen i den västerländska moderna historien tog inte livet av sig, utan han blev mördad av ett gäng Nazi-hunters- the inglourious basterds. Genom ett hänsynslöst våld lyckades dessa rädda världen från tyranni.

I detta tankeexperiement är det viktigt att komma ihåg hur man då skulle betrakta historien. För människorna vet ju inte om att kriget kommer att vända,  att det kommer bli de allierade som vinner i slutändan, den kunskap vi sitter på idag. Det gör att deras handlingar blir direkt avgörande för hur historien berättas i deras värld. Om det inte hade varit för de här hjältarna så hade Hitler förmodligen tagit över världen. På så vis försvarar sig Tarantio, eller nä, kanske snarare motiverar, sin extrema användning av tungt våld i sina filmatiseringar. För det var just det våldet som ledde till att världen inte blev till det uppmålade tyska helvetet som det hade kunnat bli.

Jag vet att de här spekulationerna ligger långt ifrån någon form av verklighet. Men tanken är kittlande, hur tillsynes små skillnader i historien, kan göra skillnad. Hade vi levt i Tarantinos verklighet idag ifall Stauffenberg hade lyckats med sin plan till exempel? Det är viktigt att komma ihåg att historia är både momentana vändpunkter, likväl som långa utvecklingslinjer och att vi hela tiden är med och kan påverka den.

Jag avslutar detta inlägg med en bild från inspelningsplatsen av IB som visar på den fantastiska blandning av verklighet och sitt eget narrativ som Tarantino ägnar sig åt. Det är en filmaffisch av tyskarnas två favorit skådespelerskor Brigitte von Hammersmark (den fiktiva karaktären som är med på kuppen i Hitler asassinationen i filmen) och vår egen svenska stjärna Zarah Leander ( I allra högsta grad verklig och en del av vårt historiska arv).

 

I mina ögon är Tarantino ett geni.

Att balansera mellan det förgångna och det framtida

Historien upprepar sig jämt och ständigt, cykler som kommer och går. Är det inte finansiella kriser så är det argument i laddade konflikter. Den här pastorn har en ganska så intressant poäng, trots hans något obekväma inledning:

‘Oj vad det blev politiskt nu då!’, tänker kanske du. Men min poäng är inte av politisk karaktär. Vad jag vill visa på med det här klippet är upprepningen. Det som vi människor hela tiden riskerar att hamna i om vi inte bejakar vårt förflutna. Det är en av anledningarna till att jag håller på med det här. Genom att försöka förstå och teckna en bild av det förgångna, ger vi oss själva en chans att påverka vår framtid och undvika fallgroparna.

Insanity is doing the same thing, over and over again, but expecting different results   – Albert Einstein

Känsloyttringar i nyhetsflödet

Vi har alla sett dem, gråtande kvinnor som i förtvivlan deklarerar någon form av förlust. Det är yttranden som ibland kan kännas överdrivna för en nordbo som endast gråter i lä av en stängd dörr.

Om någon drabbats av en terrorhandling, om man så befinner sig i Oslo, New York, Damaskus eller Kabul är sorgen den samma. Däremot kan uttrycken av sorgen te sig på olika vis. I likhet med det offentliga hängnings exemplet som jag tidigare lyft i inlägget Känslor är historia, så kan det finnas en tydlig skillnad i sätten att förmedla känslan av sorg.

Pyongyang efter nyheten om Kim Jong Ils bortgång.

När du i nyhetssändningen ser till exempel en norrman sörja, så är det förmodligen under tysta och stilla förhållanden, något som är utmärkande för dennas kultur. Men om inslaget i stället berör sörjande anhöriga i mellanöstern är sannolikheten stor att yttringarna ter sig mycket starkare sätt eftersom sorgen där tillåts ta mer plats. Det handlar om olika kulturella kontexter där olika normer kring hur man ska bete sig råder. Det är precis det här jag menar med emotionella sfärer.  En tid ( som exempelvis den vi lever i här och nu) består av många olika sådana sfärer som går in i varandra. På liknande sätt har sfärer präglat människor genom historien och det är ingen ny företeelse. Varje tid har sina sfärer. Det behöver inte grundas i geografiska skillnader, det kan likväl vara en social diskrepens. Viktigt att poängtera är att detta är schablonbilder, känsloyttringar är väldigt privata och subjektiva företeelser, men vad jag menar på är att det finns gemensamma nämnare och tendenser inom dessa sfärer som förenar dem och delar en gemensam kontext. Det är därför känslohistoria är att betrakta som en kvist på den kulturhistoriska grenen.

Tror det får bli ett definitionsinlägg kring emotionella sfärer. Jag har trots allt en förkärlek för begreppshistoria.

Until then.