När två personer går in i en relation kan det talas om att de för med sig ett känslomässigt bagage i relationen, som innefattar deras tidigare erfarenheter och upplevelser på det emotionella planet. Jag hävdar att detta bagage för med sig stereotypa bilder av vad det är att vara en kännande människa. Vare sig vi vill det eller ej poppar dessa stereotypa bilder, schablonerna av verkligheten upp. Det kan vara en tröstlös kvinna när vi pratar om gråt, eller en man röd av ilska om det är vreden som diskuteras. Just på grund av detta anser jag att hen är ett så fantastiskt bra ord! Det är ypperligt för att utmana våra tidigare föreställningar kring vem som känner vad. Känslor är inte per biologi kopplat till kön, känslor är influerade av miljön och således en del av den sociala konstruktionen.
I vår tid kopplar vi starkt vissa känslor till kön. Johannisson berör den kvinnliga och manliga melankolin till exempel, eller rättare sagt den manliga melankolin och den kvinnliga depressionen. Den närbesläktade hysterin associerades till kreativitet och sensibilitet när en man drabbas av den, tillskillnad från en kvinna som delar samma öde, då med en hysteri med negativt klingande associationer. Sådana skillnader mellan könen har gjorts genom historien, men viktigt att komma ihåg är att det inte är något som endast utspelat sig i en historisk tid. I dagsläget diagnostiseras fler kvinnor än män med diagnosen depression till exempel. Jag tolkar detta som starka incitament på att vi har olika associationsbilder till kvinnor och mäns känslor, både förr och nu.
Johanna 