Ordet empati finns inte med i Svenska Akademiens ordbok eftersom bokstaven E skrevs in under tidigt 20-tal (jag tror det var 1922). Tydligen var ordet inte ett vidare förekommande ord vid den tiden och därav hann det inte komma med i det tryckta bandet. Däremot finns det som hastigast nämnt i Svenska Akademins Ordlista ( observera lista, inte ordboken, blandar man ihop dem blir dem lite purkna). I alla fall, definitionen av empati är förmågan till inlevelse i andra människors känslor. Ordet kommer ur grekiskan och har innebörden att visa medkänsla. Ett närliggande ord till empati är sympati, men dess innebörd inkluderar även att känna för någon, inte bara med någon.
Det finns ganska så mycket forskning som gjorts på empati inom det psykologiska fältet och det är inte något jag satt mig in i än. Men empatibegreppet kittlar min tankeverksamhet.
Vilken funktion har empatin egentligen för oss som människor och vad skulle vi vara utan den? Skulle vi kunna föreställa oss en värld där den empatiska förmågan helt upphört att existera?
Olika tider injicerar olika innebörder i begrepp och känslodeklarationer som gör avtryck i det socio-politiska landskapet. Detta gäller så klart även empatin. Hur pass inlärt är detta emotiv, att känna med andra? I så fall gäller det att upprätthålla den inlärningen. Ifall man vill leva i en empatisk tillvaro. Vad skulle hända om vi en dag tycker att vi klarar oss utan denna känsla och avslutar doseringen, eller än värre, inte ens märker att den försvunnit? Då vill inte jag vara med och leka längre.
Johanna 