Mmm jag vet att teori inte är allas favorit, men om du nu känner att det blir lite tråkigt/rörigt/ointressant så är det bara att hoppa ner till inlägget under, för där hittar kanske något som faller dig mer i smaken.
Var var jag.. jo, emotioner och teori! Alltså det här med känslor som historiskt element är i sig inte nytt i historieskrivningen. Om vi väljer att fokusera på tidsperioden från det att historieämnet formulerats som vetenskap (sorry Herodotos) så berörde redan Hippolyte Taine lyckan’ som faktor när han författade sin The origins of contemporary France på 1870-talet.
Medvetandet om kulturella aspekters inverkan har alltså funnits där, men det tog tid innan det formade sig till något mer substantiellt. I det känslohistoriska fallet så dröjde det till 1980-talet innan det emotionella fältet fick representanter, där paret Stearns kan nämnas. Men den första teoriformuleringen kommer egentligen först kring millennieskiftet då William M. Reddy kopplar ihop emotion med kognition för att belysa sambandet mellan känslor och den kulturella kontexten.
William M. Reddy använder termen ‘emotives‘ som komplement till sin teori kring emotionella regimer. En annan historiker som hänger på Reddys tankegång är Barbra Rosenwein som talar om ‘emotional communities‘. Skillnaderna mellan dessa två teoretiska begrepp är förhållandevis marginell. När man studerar deras texter och den kritik som de riktar mot varandra så verkar det mest handla om ett missförstånd. Väldigt förenklat menar Rosenwein att Reddys emotives endast förklarar att det kan finnas ett enda emotive, varpå hon inför sitt emotional communities för att framhäva pluraliteteten- att det finns flera olika emotives parallellt. Reddy å sin sida bemöter kritiken genom att helt enkelt framhålla att han aldrig avfärdat alternativet att det finns flera samexisterande emotives.
Personligen tycker jag att Reddy har den bästa och mest grundläggande förklaringen till sitt begrepp emotives, men samtidigt anser jag att Rosenwein har döpt sitt på ett mycket mer tydligt och målande sätt. Uttrycket emotional communities är en sammansättning av begrepp som många redan har tydliga associationer till och kan därför snabbare koppla vad begreppet innebär. MEN varken emotives eller emotional communites översätts vidare bra till svenska. ‘Emotiv’ eller ‘emotionella kommuniteter’ låter inte alls bra. Därför väljer jag att sammanföra de två då jag gör en fusion av begreppens innebörder och skapar en ny benämning som för mig iallafall faller sig naturligt; Emotionella sfärer!
Okej sfär är kanske lite luddigt och snarare associerat med astronauter och ozonlager… men enligt Svenska Akademiens Ordbok, så har ordet sfär som femte moment följande definition:
‘om grupp av människor tillhörande eller utgörande viss samhällsklass eller visst socialt eller politiskt skikt och dylik krets’
Det är just det där sista ‘dylik krets’ som jag tar fasta på här. För det är just det som jag vill komma åt. Det här handlar om uttrycksmönster som förenar människor och skapar på de grunderna en samhörighet. De blir tillsammans en krets som har den gemensamma nämnaren att de har samma sätt att visa sina känslor på. En person behöver inte bara tillhöra en sådan krets (eller sfär) utan kan flyta mellan flera utan problem. Dessa olika sfärer kan mycket väl också kopplas till sociala och politiska faktorer men det är inte det som definierar dem utan helt enkelt känslorna.
*För vidare läsning kan jag rekommendera; William M. Reddys ‘Navigation of Feeling’ (2001) och Barbara Rosenwein ‘Worrying about Emotions in History’ i The American Historical Review (2002) *
Johanna 