Den 27 mars 2013 publicerade SVD i sin nätupplaga ett blogginlägg skrivet av Karin Henriksson. Inlägget handlade om frågan om samkönade äktenskap som aktivt debatteras på andra sidan atlanten den senaste tiden. Nu hade jag kunna föra en lång diskussion kring känsloargument i jämförelse med de moraliska argumenten och kanske till och med gjort en komparation mellan den svenska och amerikanska kontexten, men det kommer jag inte göra. För det som fick mig att stanna upp i min läsning och verkligen fundera lite extra, var ett visuellt skrivfel i texten. Passagen i artikeln såg ut som följande:
Det är som sagt inte orden som jag finner intressant här, utan gubben med solglasögon som har letat sig in på en av våra största tidningars officiella nätupplaga. Om man är lite införstådd med hur skrivprogram fungerar idag så förstår man ganska snabbt att gubben tillkommit eftersom artikelförfattaren inte lämnat något mellanrum mellan åttan och slutparantes.
Om man nu inte skulle veta att det är en miss som ligger till grund för den här lite leende gula gubben med flashiga glasögon, vad skulle man då läsa in den som? Med min tolkning skulle det bli något i stil med ”Proposition awesome”, eller ”Proposition sjukt cool”. Men man skulle ju också kunna tolka emojin med solglasögonen som en ”glidare”, en översittare som har på sig solglasögon inomhus fast det inte behövs bara för att det är häftigt. Då skulle man kunna läsa in det som att det handlar om en proposition gällande översittare och i så fall hade innebörden av passagen blivit en helt annan.
De yngre generationerna använder idag dessa gubbar flitigt i kommunikation och i förmedlingen av känslor. En flirtande emoij som samtidigt sticker ut tungan är inte samma sak som en med coola solglasögon, eller med uppspärrade ögon eller en mun formad som ett s. Inom gruppen som använder dem finns det någon form av överenskommelse som gör att de kan kommunicera dessa mellan varandra och förstå vad som menas. Men detta gäller ju bara gruppen som använder dem, men det är en grupp som växer. Det är främst de yngre generationerna som tillämpar dem, men vem vet om några år kanske varje 40-talist använder dem.
Om en läsare av den här texten inte besitter kunskapen om att tecknet uppstått på grund av en skrivmiss kommer dess innebörd tolkas utifrån läsarens godtycklighet och tolkningsramar. Det är knappt så att vi i vår tid kan vara överens om emojins faktiska innebörder, så hur ska då framtidens människor förstå vad vi menar?
Jag påstår att emoji-symbolerna kan ses som en schablon över en del av vår tids emotionella landskap. De är ett uttryck för vårt samtida emotionella uttryckspråk som onekligen präglar vår och de kommande generationerna. Det kanske är så att vi helt ovetandes är mitt uppe i ett paradigmskifte där våra känslouttryck stöps om och i framtiden endast tolkas utifrån symboler. Frågan är ifall de upplevda känslorna i så fall ändras eller om det bara är uttrycken för dem som gör det.
Fun fact: Ovanstående text är ett uttdag ur en tenta som jag lämnade in till en kurs i känslornas idéhistoria under våren 2013.
Johanna 