The Pure and Germless Kiss

Synen på yttranden av emotioner förändras även dem över tid. Här är till exempel en kreativ lösning på problemet med det ”ohygieniska” kyssandet som ägderum i 20-talets USA.

Källa: Popular Science Monthly Vol.96 nr.2 (1920)

Känslohistorisk teori- en historia för sig

Mmm jag vet att teori inte är allas favorit, men om du nu känner att det blir lite tråkigt/rörigt/ointressant så är det bara att hoppa ner till inlägget under, för där hittar kanske något som faller dig mer i smaken.

Var var jag.. jo, emotioner och teori! Alltså det här med känslor som historiskt element är i sig inte nytt i historieskrivningen. Om vi väljer att fokusera på tidsperioden från det att historieämnet formulerats som vetenskap (sorry Herodotos) så berörde redan Hippolyte Taine lyckan’ som faktor när han författade sin The origins of contemporary France på 1870-talet.

Medvetandet om kulturella aspekters inverkan har alltså funnits där, men det tog tid innan det formade sig till något mer substantiellt. I det känslohistoriska fallet så dröjde det till 1980-talet innan det emotionella fältet fick representanter, där paret Stearns kan nämnas. Men den första teoriformuleringen kommer egentligen först kring millennieskiftet då William M. Reddy kopplar ihop emotion med kognition för att belysa sambandet mellan känslor och den kulturella kontexten.

William M. Reddy använder termen ‘emotives‘ som komplement till sin teori kring emotionella regimer. En annan historiker som hänger på Reddys tankegång är  Barbra Rosenwein som talar om ‘emotional communities‘. Skillnaderna mellan dessa två teoretiska begrepp är förhållandevis marginell. När man studerar deras texter och den kritik som de riktar mot varandra så verkar det mest handla om ett missförstånd. Väldigt förenklat menar Rosenwein att Reddys emotives endast förklarar att det kan finnas ett enda emotive, varpå hon inför sitt emotional communities för att framhäva pluraliteteten- att det finns flera olika emotives parallellt. Reddy å sin sida bemöter kritiken genom att helt enkelt framhålla att han aldrig avfärdat alternativet att det finns flera samexisterande emotives.

Personligen tycker jag att Reddy har den bästa och mest grundläggande förklaringen till sitt begrepp emotives, men samtidigt  anser jag att Rosenwein har döpt sitt på ett mycket mer tydligt och målande sätt. Uttrycket emotional communities  är en sammansättning av begrepp som många redan har tydliga associationer till och kan därför snabbare koppla vad begreppet innebär. MEN varken emotives eller emotional communites översätts vidare bra till svenska. ‘Emotiv’ eller ‘emotionella kommuniteter’ låter inte alls bra. Därför väljer jag att sammanföra de två då jag gör en fusion av begreppens innebörder och skapar en ny benämning som för mig iallafall faller sig naturligt; Emotionella sfärer!

Okej sfär är kanske lite luddigt och snarare associerat med astronauter och ozonlager… men enligt Svenska Akademiens Ordbok, så har ordet sfär som femte moment följande definition:

‘om grupp av människor tillhörande eller utgörande viss samhällsklass eller visst socialt eller politiskt skikt och dylik krets’

Det är just det där sista ‘dylik krets’ som jag tar fasta på här. För det är just det som jag vill komma åt. Det här handlar om uttrycksmönster som förenar människor och skapar på de grunderna en samhörighet. De blir tillsammans en krets som har den gemensamma nämnaren att de har samma sätt att visa sina känslor på. En person behöver inte bara tillhöra en sådan krets (eller sfär) utan kan flyta mellan flera utan problem. Dessa olika sfärer kan mycket väl också kopplas till sociala och politiska faktorer men det är inte det som definierar dem utan helt enkelt känslorna.

*För vidare läsning kan jag rekommendera; William M. Reddys ‘Navigation of Feeling’ (2001) och Barbara Rosenwein ‘Worrying about Emotions in History’ i The American Historical Review (2002) *

Proposition 8)

Den 27 mars 2013 publicerade SVD i sin nätupplaga ett blogginlägg skrivet av Karin Henriksson. Inlägget handlade om frågan om samkönade äktenskap som aktivt debatteras på andra sidan atlanten den senaste tiden. Nu hade jag kunna föra en lång diskussion kring känsloargument i jämförelse med de moraliska argumenten och kanske till och med gjort en komparation mellan den svenska och amerikanska kontexten, men det kommer jag inte göra. För det som fick mig att stanna upp i min läsning och verkligen fundera lite extra, var ett visuellt skrivfel i texten. Passagen i artikeln såg ut som följande:

Det är som sagt inte orden som jag finner intressant här, utan gubben med solglasögon som har letat sig in på en av våra största tidningars officiella nätupplaga. Om man är lite införstådd med hur skrivprogram fungerar idag så förstår man ganska snabbt att gubben tillkommit eftersom artikelförfattaren inte lämnat något mellanrum mellan åttan och slutparantes.

Om man nu inte skulle veta att det är en miss som ligger till grund för den här lite leende gula gubben med flashiga glasögon, vad skulle man då läsa in den som? Med min tolkning skulle det bli något i stil med ”Proposition awesome”, eller ”Proposition sjukt cool”. Men man skulle ju också kunna tolka emojin med solglasögonen som en ”glidare”, en översittare som har på sig solglasögon inomhus fast det inte behövs bara för att det är häftigt. Då skulle man kunna läsa in det som att det handlar om en proposition gällande översittare och i så fall hade innebörden av passagen blivit en helt annan.

De yngre generationerna använder idag dessa gubbar flitigt i kommunikation och i förmedlingen av känslor. En flirtande emoij som samtidigt sticker ut tungan är inte samma sak som en med coola solglasögon, eller med uppspärrade ögon eller en mun formad som ett s. Inom gruppen som använder dem finns det någon form av överenskommelse som gör att de kan kommunicera dessa mellan varandra och förstå vad som menas. Men detta gäller ju bara gruppen som använder dem, men det är en grupp som växer. Det är främst de yngre generationerna som tillämpar dem, men vem vet om några år kanske varje 40-talist använder dem.

Om en läsare av den här texten inte besitter kunskapen om att tecknet uppstått på grund av en skrivmiss kommer dess innebörd tolkas utifrån läsarens godtycklighet och tolkningsramar.  Det är knappt så att vi i vår tid kan vara överens om emojins faktiska innebörder, så hur ska då framtidens människor förstå vad vi menar?

Jag påstår att emoji-symbolerna kan ses som en schablon över en del av vår tids emotionella landskap. De är ett uttryck för vårt samtida emotionella uttryckspråk som onekligen präglar vår och de kommande generationerna. Det kanske är så att vi helt ovetandes är mitt uppe i ett paradigmskifte där våra känslouttryck stöps om och i framtiden endast tolkas utifrån symboler. Frågan är ifall de upplevda känslorna i så fall ändras eller om det bara är uttrycken för dem som gör det.

Fun fact: Ovanstående text  är ett uttdag ur en tenta som jag lämnade in till en kurs i känslornas idéhistoria under våren 2013.

Tänkvärt.

Conrad och friheten

Idag drömmer jag om Berlin. Därför vill jag ägna en liten stund åt Conrad Schumann. Det här är Conrad:

Den 15 Augusti 1961, två dagar efter det att Sovjet beslutat sig för att uppföra en mur mot väst, tog gränsvakten sats och skuttade över den provisoriska gränsen som markerades med taggtråd. När han tagit mark i väst tappade han sitt vapen och tio steg senare satt han i en bil på väg bort från gränsen. Conrad var 19 år gammal. Beslutet var ett infall, inte ett välplanerat flykt försök. Han ville bara inte bli instängd. Den ikoniska bilden ”The leap of freedom” blev ett propaganda verktyg i det kalla kriget, och än idag pryder den många väggar (bland annat en av mina).

Hur blev då Conrads liv, fick han den frihet som han så starkt sammankopplades med? Spontant svarar jag nej på den frågan (utan att djupare ha undersökt hans levnadsöde). De första åren efter det att hans kändiskap lagt sig spenderade han mestadels i sällskap med alkohol. Den enda kontakten han kunde ha med sitt tidigare liv och sin familj var genom sporadisk brevväxling. Han flyttade ut på landet och skaffade sig en familj. Conrad Schumanns liv var till ända redan år 1998, då han efter ett familjegräl hängde sig i ett träd. Det var hans fru som hittade honom.

Både missbruket och självmordet skulle kunna betraktas som en viss typ av frihetsutövande. Rätten att bestämma över sitt eget liv osv. Men det var inte den typen av frihet som ikonen på bilden var tänkt att generera. Eftersom denna mörkare sida av historien inte är vida spridd, så kommer hjältebilden av honom leva kvar.

Vad är frihet, om inte en bal på slottet.

The Iron Curtain

Du vet uttrycket, järnridån. Ja precis, den som syftar till gränsen mellan östra och västra Europa post WWII. Det uttrycket myntades faktiskt den 5 mars  år 1946, precis 67 år sedan alltså!

Järnridån, eller The Iron Curtain som det heter på engelska, var en ideologisk och militär barriär som separerade Sovjetunionen från övriga Europa. Vem skulle du gissa på myntade uttrycket? Spontant känns det amerikanskt i mina öron, men jag hade fel! Det var nämligen Winston Churchill som vid ett tal i Missouri  USA,  som uttryckte följande fras:

From Stettin in the Baltic to Trieste in the Adriatic, an iron curtain has descended across the Continent.

Järnridån bestod i olika former ända fram till 1989, när muren i Berlin föll. Det är bara 14 år sedan. Det är lätt att glömma bort hur tiden är relativ, speciellt när man betraktar den utifrån ett historiskt perspektiv.

– FÖRKYLNING , r. l. f. ( -k(i)öln- 1639–1732)

I Svenska Akademiens ordbok beskrivs ordet förkylnings andra moment ungefär som följande:

(i allmänhet) katarralt sjukdomstillstånd kännetecknat av feber, snuva, ont i halsen, hosta och dylikt. Av allmänheten uppfattat så som beroende på förkylning i beteckningen avkylning.Exempel: En lätt, linding, svår, häftig förkylning. Ådraga sig en förkylning. Gå med en (envis) förkylning. Akta sig för en förkylning (1734)

Begreppet förkylning i benämningen som något avkylande av organ finns dokumenterat första gången 1578 I Bengt Olavis verk Een nyttigh läkere book.

Förmodligen hade Bengt själv upplevt denna form av temporär invalidisering, på samma sätt som jag gör i skrivandets stund…

När vi ändå är inne på Svenska Akademiens ordboks fantastiska skatt, så under ordet Feber får man reda på att det finns dokumenterat redan i Gustav I Registratur ”Han bliffvin siuck aff feber”,  från mitten av 1500-talet. Det är inte illa! Men det bör tilläggas att ordbokens tidigaste källor är från 1521 ( Gustav Vasas bibel) så det är fullt möjligt och sannolikt att ordet förekom innan det, men eftersom ordbokens uppgift är att teckna ”Nysvenska” som just betraktas ta sin början med denna relativt välkända skidkonung.

Sugen på att skriva historia?

Det kanske bara är jag som går runt och funderar på hur jag kan göra för att lämna spår i min tid för framtidens historiker att söka upp. Jag menar nu inte mitt ekologiska fortavtryck eller andra moderna påfund, utan mer konkreta komponenter som typ skelettdelar eller dagböcker. Men om det skulle vara så att även du går och klurar på något speciellt som du känner att du vill skriva ner för framtiden att ta del av så kan jag hjälpa dig i valet av medium.

Visst skulle du kunna förlita dig på att dina facebookuppdateringar blir lagrade i något megaarkiv, men sannolikheten att det verkligen bevaras i längden är ganska liten. Även om någon mot förmodan skulle spara dem så förefaller risken stor att dina fantastiska ordkombinationer kommer försvinna i mängden av alla andras fantastiska tankegångar. Vem kommer orka läsa igenom flera miljoner statusar?  Detta förutsätter ju så klart att vi har möjlighet till energiförsörjning och att det inte är någon som sitter och fingrar och råkar trycka av en EMP ( Electro Magnetic Pulse som slår ut all teknologi). Nej glöm tekniken, så här ska du göra om du verkligen vill vara säker på att det du komponerar skall sparas för framtiden:

• Membran: Hitta en bra behållare, som håller en jämn temperatur oberoende av sin omgivning, stöttåligt, vatten- och eldsäker.
• Position: Sök upp en bra plats som du kan förvara den på. Ett exempel skulle kunna vara en så där 10 meter ner i sanden i en öken, där risken för brand/vatten-skador är förhållandevis små.
• Material: Skaffa dig ett bra hållbart papper. Ett alternativ är arken som Svenskt arkiv ger ut, extra hållbart papper som har gjorts med syftet att hålla i minst ett par hundra år. Men om du verkligen vill gradera dig, så sätt igång och gör ditt eget papper, gärna med lump som basmaterial, det ger extra hållbarhet och nedbrytningen är mycket långsammare. Det är kanske något vanligare i större produktion, men  här är iallafall en länk på hur det går till.
• Verktyg: Hitta ett bra skrivdon. Nej, använd inte bläck. Tro det eller ej, om du vill att din skrift ska hålla och förevigas i så lång utsträckning som möjligt är det absolut bästa alternativet att använda en blyertspenna. Otippat, ellerhur! Visst det går att sudda ut, men även om det skulle ske så lämnar blyertspennan osynliga spår av kol som finns i grafitblandningen. Eftersom kol är ett grundämne bryts det inte ned och blir därför beständigt i jämförelse med bläcket. Även om texten suddas bort kommer kolet stanna kvar på  pappret. Redan idag är det rent tekniskt möjligt att läsa dessa kolspår, om än något komplicerat, men förmodligen kan den tekniken utvecklas ännu mer ifall behovet pockar.

Blyertspennans magi upptäcktes förresten under 1500-talet i Cumberland i norra England då man fann att grafiten som fanns där gick att skriva med. Det dröjde dock fram till 1700-talet innan fransmannen Conté uppfann själva konstruktionen av den blyertspenna vi känner idag som består av en blandning av lera och grafit. Beroende på mängden lera i blandningen så blir spetsen olika hård. Finurligt det där!

Alltså; det bästa sättet att skriva historia är med papper och penna!

natur-historia

Amerikansk kontext, men jag gillar fusionen mellan natur och historia som bilden gestaltar. Förstår vi historien, blir vi ödmjuka inför naturen. 

Remember, remember…

.. the fifth of November,
Gunpowder treason and plot.
We see no reason
Why gunpowder treason
Should ever be forgot! *

Versen handlar om Guy Fawkes som var en brittisk terrorist, innan begreppet ens hade myntats. Han ertappades med krut på sina fingrar och så här såg han ut: 

En fin herre i sina bästa år som planerade att spränga det brittiska parlamentet i luften år 1605. Attentatet riktades mot Englands och Skottlands maktcentrum (de hade ju gått ihop två år tidigare) och mot kung James I. Det var dock inte en handling skapad av en ”ensam galning” utan den här plotten var dom några stycken om. Utöver Fawkes så kan Robert Catesby nämnas eftersom som han verkar ha varit den egenliga upphovsmannen till The Gunpowder Plot som händelsen har gått till historien som.

Faktum är att de var ganska nära att lyckas med sin plan och ertappades först när de var i källaren under  House of Parlament, som var deras mål, tillsammans med 36 tunnor krut. Självklart var det inte vidare populärt och det blev stränga påföljder. Inga 14 år med villkorligt efter 10 här direkt. Med tortyrliknande metoder fick samtliga lämna jordelivet och på så vis sona för sitt högförräderi.

Ja just det, det kanske är något som undrar varför i hela fridensnamn man kommer på den fantastiska idén att spränga upp parlamentet. Vad är det som driver människor till en sådan handling? Ja vad ska man säga, det tråkiga svaret är tyvärr att då precis som nu användes religionen som motivering ( vi kan dock inte helt säkert veta men vi låter den diskussionen vila i det här inlägget). Fawkes och han vänner var nämligen katoliker och kände sig illa behandlade i det protestantiska England. De kände förmodligen att de var tvungna att rädda befolkningen från protestantismen, denna hemskt förtryckande religion som genomsyrade hela stadsmakten i landet. Konflikten mellan protestanter och katoliker har varit en återkommande tematik i den brittiska historien, jag menar, vem kan ha undgått Queen Elizabeth I och Mary, Queen of Scots lilla dust några decennier tidigare…  Förmodligen kände Fawkes och Co att de var tvungna att göra något åt situationen och varför då inte rasera maktens högborg och på så vis försöka väcka folket från deras protestantiska slummer.

Är det någon som  känner igen lite av berättelsen, de inledande orden kanske? Inte helt otänkbart, för precis som många andra spännande och intrinsikala historiska skeenden så har det gjorts en film om det här! Vem kan glömma bort Hugo Weavings fantastiska tolkning som V i en svart och vit Guy Fawkes mask? (Syskonen Wachowski som skrivit manuset till den är i mitt tycke värda all möjlig beröm. Den här filmen kommer gå till historiens som en av de främsta under det tidiga 2000-talet.). Det är iallafall tack vare den här filmen som jag börjar tänka på Fawkes och nynna på versen runt den här tiden på året.

Känner du för att testa dina kunskaper kring det här historiska skeendet så kan jag rekommendera The Gunpowder plot game. Det är nästan lite Svea Rike känsla på grafiken, så om inget annat är det en nostalgi tripp. Enjoy!

 

*Det finns många olika verser om Guy Fawkes, den här är från sent 1800-tal och är den version som återfinns i V for Vendetta.