Jo men du vet, den där keltisk/galliska* högtiden som ligger till grund för firandet den 31 oktober, i folkmun numera kallat Halloween.
Ja, jag vet att jag är några dagar tidig. Men tänk vad bra, för nu får ju du möjlighet att glänsa lite extra med dessa kunskaper på måndagsfikan när dina kollegor börjar gnälla om den här ”nypåfunna” högtiden när de måste låssas som om de inte är hemma när det ringer på dörren (socialantropologiskt mycket spännande fenomen som kan kopplas till en väldigt intressant diskussion om global kultur kontra kulturell identitet).
Samhain betyder ungefär ”slutet av sommaren” och var en av de mest firade högtiderna hos Kelterna. Tillställningen har en mytologisk förankring och är dokumenterat i irländsk litteratur från 900-talet. Det är alltså svårt att säga hur länge traditionen varit levande eftersom tryckt material från regionen inte förekommer tidigare (Det skrev förmodligen en hel del i de Europeiska skogarna, men man skrev bland annat på papyrus. Papyrus var jättebra att använda, det skulle ju framförallt i egyptierna hålla med om, men i norra Europa var det inte en lika lyckad lösning och det på grund av vädret. Papyrusen har helt enkelt lösts upp i det fuktiga klimatet här i norr och därför finns inget bevarat från den här tiden).
Nog med sidospår! Vad handlade då Samhain om? Jo, det var så att man trodde att gudarnas tillvaro blev synliggjord för människorna under natten till den första november. Gudarna utnyttjade detta genom att spela människorna spratt som av människorna uppfattades som skrämmande och övernaturliga. För att undvika att Gudarna skulle surna till i onödan så offrades det en hel del inför och under högtiden. Så det är inte svårt att se parallellerna till Halloweenfirandet där godis överlämnas som en muta för att onda spratt skall undgås.
Ovan ser vi en keltisk partykalender med alla trevliga högtider markerade.
*Galler och kelter är olika benämningar på samma folk. I Commentarii de bello Gallico , en skrift om de galliska krigen som genomfördes ungefär 50 år före vår tideräkning, så står det att Caesar uttryckte följande:
‘those who in their own tongue are called Celts, in our language Gauls’
Enligt den texten är alltså benämningen ”kelter” den egen valda och ”galler” en romersk benämning. Viktigt att framhäva här är att det råder delade meningar om huruvida Kelterna är att betrakta som en homogen grupp eller om de bör betraktas som endast som en geografiskt enhet. Det här är inte något jag har fördjupat mig i personligen, så om man är intresserad av det rekommenderar jag att man beger sig till närmaste bibliotek och letar upp den här, eller liknande verk!
Johanna 