Alltså det här med terrorhysteri, att ett kollektiv reagerar orimligt starkt på ett hot som byggs upp på grund av en förhållande mariginell handling av ondska tycker jag är lite intressant. Okej förlåt, det är väl många som skulle bli upprörda över att benämna attacken av WTC som en marginell handling, men om man sätter det i relation till andra händelser som generar dödliga hot. Ungefär 3000 omkom i WTC och den ungefärliga siffran för Hurricane Katrina är typ 2000. Nu vet jag inga exakta siffror men jag kan ge mig den på att mängden dollar som lags på war on terrorism är mångt mycket högre än den lagt på att bygga säkerhetsnät i New Orleans eller för att minska klimatutsläpp för att förhindra en ny liknande katastrof. Nej sorry, min mening är inte är bli politisk här, utan var jag vill komma med min utläggningen är att det här med rädslan för terrorism inte är en 2000-tals företeelse. Saken är den att jag inte kan låta bli att associera till antikens Rom så fort löpsedlarna pryds av terrorism hetsen.
Redan år 390 före vår tideräkning så blev nämligen Rom utsatt för en terroristattack. Romarna blev helt tagna på sängen av anfallet från norr. Så vilka var då dessa marodörer?
Du gissade rätt, bra! Ja alltså kanske inte just dem som visas här på bilden..men det var galler som terroriserade Rom. Hemska nordbor som förmodligen var kelter i grunden som kom från det vi idag kallar norra Tyskland eller Belgien. Romarna blev helt tagna på sängen och hela den ståtliga staden blev intagen förutom Capitoleum. Gallerna kom, plundrade och begav sig vidare och etablerade sig sedan förmodligen i Turkiet, så det här med att dra ner dit är alltså inget nytt för oss nordbor (undrar om de också skaffade sig halvdana tatueringar på fyllan).
Egentligen för Rom var gallerna inte ett vidare reellt hot, gallerna hade aldrig en chans att inta och besitta Rom under en längre tid och när de hade gett sig av återhämtade sig staden förhållandevis snabbt. Men trots det så drabbades staden av en hysteri och en rädsla för ett återkommande anfall. I likhet med dagens makthavare tog man väl vara på tillfället. Julius Caesar var inte dummare än att han spelade på den rädslan för att vinna opinion och därigenom stärka sin armé.
Det här med terrorhysteri och utnyttjandet av rädslan som den skapar är alltså en minst 2400 år gammal företeelse. För en emotionshistoriker börjar det klia i fingrarna; hur yttrade sig den här rädslan? Var den ihållande? Hur behandlades de galler som kanske var på genomresa och besökte Rom inte så långt efter ockupationen?
Hmm jag borde kanske lära mig latin så jag kan ta tag i det här.
Johanna 