Idag är det 68 år sedan de sovjetiska trupperna kom till Auschwitz och frigav de fångar som hållits där. Det är helt enkelt därför det just är idag som det är den officiella minnesdagen av förintelsen.
Det skrivs mycket om världskrigen i allmänhet och det andra i synnerhet. Hur kommer det sig? Det finns ju så himla mycket som skett i vår historia så varför hamnar man hela tiden i WWII diskussioner på den där lite halvavslagna efterfesten när det ska diskuteras historia? För många civila är historia nästintill ekvivalent med krig. Eftersom jag inte är en krigshistoriker, tycker jag så klart att det är lite synd, men samtidigt så förstår jag varför. Det är ju så mycket lättare att sätta sig in och förstå sammanhang ligger nära till hands. Det är väldigt konkret, det händer en massa saker på en kort tid och vi har både samtida filmer och bilder som visar på krigets fasor. Det ska inte underskattas att de använde sig av medium som vi idag är bekanta med. Det underlättar helt enkelt historiekonsumtionen. Man behöver inte sätta sig på knä vid en gravsten och tolka den rommerska Capitalisskriften, det räcker att youtuba WWII och du har en smörgåsbord av visuella referenser (vissa mer tillförlitliga än andra, men det är sekundärt för min poäng här). Det är enkelt att komma åt WWII, alla kan ta del av den historien och förhålla sig till den- vare sig de vill det eller eller ej.
Härligt att folk har lätt tillgänglig historia och att man fångar upp ett historieintresse genom denna lättillgänglighet. Självfallet är detta inte helt problemfritt. Vad jag är rädd för( om tonvikten läggs på ett visst skeende i historien som WWI och WWII) är att den allmänna bilden blir att den händelsen är historiens centrum. Jämför gärna här förhållandet mellan eller geocentrisk med en heliocentrisk världsbild, det kan liksom bli helt fel om man lägger fokus på en bestämd punkt som sedan visar sig inte alls vara den centrala.
Vart och vartannat TV- program med historiskt tema handlar ju om WWII. Likadant är det med populärvetenskapliga tidningar med historiskt tema. Jag utmanar dig att leta upp en sådan utan en referens till världskrigen på framsidan. Problemet är att om konsumenten av historia sätter WWII i centrum av sin historieuppfattning, riskeras den resterande ( även den väldig relevanta) historien hamna i periferin.
I samma ambition att lyfta fram WWII för att påminna om det hemska som hände så medverkar man även till att placerar WWII längre tillbaka i tiden än vad det egentligen är. Den där förintelsen blir liksom till något som hör till en annan värld, som fanns för länge sedan långt in i historien precis som vikingar, Gustav Vasa och mamluker.
68 år. Det är inte lång tid. Det är inte ens en mansålder. Sätt det i relation till de 5000 åren från vilka vi har historiska källor ( sumeriska skrifter finns från ca 3200 f.v.t). Vi får inte förpassa en händelse som WWII (eller något annat folkmord för den delen heller) till historiens bakgård. Ja jag sa bakgård. Hemskt för en historiker att säga, men eftersom vi rör oss i den populärvetenskapliga sfären, förefaller det finnas en sådan uppdelning. Och det är ta mig fan vår skyldighet att ge alla dem som inte kunde stappla sig ut koncentrationslägren en version av deras historia som når ut till den breda massan.
Jo men visst, sedan kan omfång självfallet diskuteras. Föredelning är relevant, hur mycket vi lär oss om Gulag i jämförelse med Auschwitz till exempel. Fast egentligen tycker jag nog inte att man kan jämföra på det viset. För det går inte att förespråka det ena utan att samtidigt förringa det andra. Dessa katastrofer bör däremot ses och placeras in i sitt eget unika sammanhang- sin kontext. På så vis gör vi dem rättvisa när vi betraktar dem utifrån deras egna samtida sammanhang.
Håll historien levande.
Live long and prosper.
Johanna 