Idag drömmer jag om Berlin. Därför vill jag ägna en liten stund åt Conrad Schumann. Det här är Conrad:
Den 15 Augusti 1961, två dagar efter det att Sovjet beslutat sig för att uppföra en mur mot väst, tog gränsvakten sats och skuttade över den provisoriska gränsen som markerades med taggtråd. När han tagit mark i väst tappade han sitt vapen och tio steg senare satt han i en bil på väg bort från gränsen. Conrad var 19 år gammal. Beslutet var ett infall, inte ett välplanerat flykt försök. Han ville bara inte bli instängd. Den ikoniska bilden ”The leap of freedom” blev ett propaganda verktyg i det kalla kriget, och än idag pryder den många väggar (bland annat en av mina).
Hur blev då Conrads liv, fick han den frihet som han så starkt sammankopplades med? Spontant svarar jag nej på den frågan (utan att djupare ha undersökt hans levnadsöde). De första åren efter det att hans kändiskap lagt sig spenderade han mestadels i sällskap med alkohol. Den enda kontakten han kunde ha med sitt tidigare liv och sin familj var genom sporadisk brevväxling. Han flyttade ut på landet och skaffade sig en familj. Conrad Schumanns liv var till ända redan år 1998, då han efter ett familjegräl hängde sig i ett träd. Det var hans fru som hittade honom.
Både missbruket och självmordet skulle kunna betraktas som en viss typ av frihetsutövande. Rätten att bestämma över sitt eget liv osv. Men det var inte den typen av frihet som ikonen på bilden var tänkt att generera. Eftersom denna mörkare sida av historien inte är vida spridd, så kommer hjältebilden av honom leva kvar.
Vad är frihet, om inte en bal på slottet.
Johanna 