Apropå Peder Winstrup

Biskopp Winstrup är faktiskt mer aktuell idag än vad man skulle kunna tro. Det pågår nämligen en tvist just nu kring denna man trots att han dog för över 300 år sedan. Oenigheten gäller Winstrups kista (och hans kvarlevor som finns däri) finns i dagsläget i kryptan i Lunds Domkyrka. Nu vill man dock flytta på kistan och begrava honom på Norra Kyrkogården i stället. Det finns bara ett litet etiskt problem.

Under sin livstid skänkte biskop Winstrup en silverkanna till Lunds Domkyrka i utbyte mot en värdig  gravplats i kyrkan… Killen har alltså betalat för att ligga i Domkyrkan, men nu har man då beslutat att han inte ska göra det längre. Om vi säger så här. Om det inte spökade i kyrkan tidigare, så lär det ju garanterat göra det efter att dom flyttat på honom…

Hade det varit jag som betalat för en gravplats och sen blivit flyttad så skulle jag varit ganska sur. När han blir flyttad kommer kistan att bevaras på domkyrkomuseet i Lund för allmän beskådan, men det är ju inte riktigt samma sak.

Peder Winstrup, här lyckligt ovetande om var han kommer få sin sista vila.

1658

Idag är årsdagen för Freden i Roskilde, så här ser själva dokumentet ut. Fin-fina sigill och stilen ser ut att vara nygotisk.

Utan detta papper så hade inte Skåne varit Svenskt idag (eller ja det vet vi inte, men förmodligen inte). Om Sveriges idag södra delar inte blivit krigsbyte så hade förmodligen heller inte Lunds Universitet upprättats.

En av Universitets uppgifter var att implementera Svenska värderingar i en tidigare dansk region. Direkt efter freden besökte Kung Karl X Gustav Lund och lovade dåvarande biskop Peder Winstrup att han skulle fundera på ett universitet. Officiellt grundade Lunds Universitet 1666.

 

Anakronism.

Från det grekiska ordet ἀναχϱονίζειν som betyder ”förlägga till en oriktig tid”. Anakronism är när ett fel smugit sig in i en konstnärlig framställning av historisk tid. Jag hoppas du kan identifiera anakronismen i bilden.

 

21 februari 1648

För 365 år sedan dog den danske kungen Christian IV. I egenskap av skåning är detta en relevant händelse. Eller ja, kanske inte hans död. Snarare hans existens.

Han lyckades med bedriften att avla minst 23 barn. Barn nr. 3 i skaran Ulrik, blev endast 22 år gammal vilket var lite synd för han var tilltänkt make till den svenska regenten drottning Kristina. Tyvärr blev han skjuten under en förhandling och det planerade äktenskapet kunde inte bli av.  Men tänk om han inte hade avlidit! Vad hade då hänt, hade Kristina undgått att bli förförd av den där hemska katoliken Descartes? Nej STOPP! Inget sånt nu johanna, då kommer vi ingen vart…. Tillbaka till Christan IV.

Den danska kungen gillade att bygga. Bland annat konstruerade han en stad i Skånes norra delar som heter något med Christian…typ Kristianstad.  Vidare kreativ med namn var han dock inte. Han anlade ju nämligen även Christiania, Kristianopel, Kristiansand och Christianshavn.

Lite intressant i sammanget är att den svenska staden Kristianstad fortfarande har Kristians sigill i sitt statsvapen. Enligt uppgift ska det vara den enda staden i världen som behållit ett annan nations regents  sigill i sitt.

Är du sugen på att studera sigillet mer noggrant kan jag rekommendera en tripp till Kronoborg slott i Helsingör. Där finns det överallt.

Simone

”For a long time I have hesitated to write a book on woman. The subject is irritating, especially to woman; and it is not new. Enough ink has been spilled in quarrelling over feminism, and perhaps we should say no more about it. It is still talked about, however, for the voluminous nonsense uttered during the last century seems to have done little to illuminate the problem. After all, is there a problem? And if so, what is it? Are there women, really? Most assuredly the theory of the eternal feminine still has its adherents who will whisper in your ear: ‘Even in Russia women still are women’; and other erudite persons – sometimes the very same – say with a sigh: ‘Woman is losing her way, woman is lost.’ One wonders if women still exist, if they will always exist, whether or not it is desirable that they should, what place they occupy in this world, what their place should be. ‘What has become of women?’ was asked recently in an ephemeral magazine.”

Det här är det inledande stycket i Simone de Beauvoirs Det andra könet  (Le Deuxième Sexe). Det är slående. Det är starkt. Det gör mig förbannad.

För den här boken är skriven för 64 år sedan… SEXTIO FYRA. Trots denna tidsram är argumenten och åsikterna som hon  här lyfter fram kring kvinnan och hennes kön fortfarande lika aktuella. Det är fortfarande en del av debatten. Den förlorade kvinnan eftersöks fortfarande.

Det absurda i den diskussion är att det bara tycks vara män som har svaret på den frågan. Vad kvinnan har blivit. Var hon förlorats. Hur det gick fel. Dessa konstateranden haglar medans vi kvinnor står vid sidan av och tar del av debatten om oss, låter samtalet föras över våra huvuden av auktoriteten som vet bättre. Eller?

Vi står ju här och markera vår existens. Jobbar på i tysthet och försöker ta mark. Men när det formuleras och artikuleras blir vi nedtystade, just på grund av vårt kön. Argumentens relevans falnar och degraderas till simpla personangrepp (Ja det här är en passning till den samtida debatten kring Män som nät hatar kvinnor. Men det handlar om så mycket mer än det.)

Det handlar om hur vi talar olika till män och kvinnor. Hur vi behandlar individer olika bland annat beroende på kön. Ibland blir historiens långsamma rörelse påtagliga. Det här är ett sådant fall och det är frustrerande.

Jag längtar till den dagen då Simones verk inte längre betraktas som tidlöst. Då det snarare är ett historisk dokument över en svunnen tid, som påminner om ett förgånget, sedan länge passerat stadium i den mänskliga utvecklingen.

Simone de Beauvoir. En vacker kvinna både för ögat och sinnet.

Angående på spåret.

Kritik riktas mot att man har med en historieprofessor i underhållningsprogrammet På spåret. (Han paras ihop med en f.d fröken sverige deltagare som rycker tourettes-artat i handbromsen). De lyckas ändå vinna sina matcher i deltävlingarna. De vinner hela programserien.

Det höjs röster om att frågorna är historiskt vinklade.  Att det är orättvist för ”han kan ju så mycket”.

Jag tycker det är synd att man inte uppmärksamma den otroliga kunskap som den här personen uppenbarligen besitter. Det är häpnadsväckande imponerande.

Tyvärr är det väl bara att konstatera att det uppenbarligen är jobbigt för folk när de tvingas inse att de finns dem som är smartare än gemene man. Då är det lättare att rikta förakt och hat mot dem, för då behöver man inte hantera sina egna tillkortakommanden.

Nästa säsong skulle jag vilja ha med en kvinnlig historiker, för att visa på att det inte har med könet att göra, utan att det helt enkelt är så att historia är en disciplin som förkovrar på så många plan. Då kanske kritiken mot årets vinnare också skulle kunna motas bort.

I den bästa av världar är vi alla historiker.

Bilder

Propagandabilden här bredvid innehåller ett argumentationsfel. Ja precis! Du har helt rätt, per definition så innebär inte den enas rättighet den andras förlust av sina. Punkt. Men visst kan det vara så att begrepp förändras i samband med att dess innebörd förändras, till exempel genom att fler inkluderas.

Mänsklighet är ett sådant ord, vars innebörd successivt har expanderat. Från att åsyfta en viss utvald grupp av män i de högsta samhällskicken, till alla män och senarkvinnor, barn. Nu kan även argumenteras för att djur eller kanske till och med datorer ( typ SIRI)  skulle kunna betraktas som mänskliga. När vi fick allmän rösträtt i Sverige, så fick toppskiktet självklart mindre makt eftersom deras enskilda röst blev ”mindre” värd. Men med det sagt så innebär det inte att de förlorade sin rätt till att uttrycka sig, eller att deras egen röst förlorar sitt egenvärde.

Propaganda genom tiderna tenderar att tillämpa sådana här slutfel för att göra sin poäng. Det tycker jag är synd. För det gör att efterkommande generationer riskerar att se ner på de tidigare. Jag är helt övertygad om att man insåg att det var en absurd föreställning att männens röster skulle försvinna bara för att kvinnorna skulle få sin rösträtt. Fast detta är inte något exklusivt för det tidiga 1900-talet. Idag är det legio att skruva till reklam och propaganda, tänja på gränser för att göra sin poäng. Som sagt, det tycker jag är synd, för jag tänker på historikern som om ett par århundrade ska analysera varför vi i vår tid slutade äta bananer. Denna kommer kanske fram till att det var för att en talande apa genom reklamens makt fick oss att ändra våra matvanor på grund av skuldbeläggning. Sedan att nedgången i bananätandet egentligen till största del handlade om uppmärksammandet av bananarbetares arbetsförhållanden i tiden har kanske då fallit i glömska. Det är synd om detta går 2500-tals historikern förbi. Då blir ju vår tid en än märkligare verklighet än vad den verkligen är.

Fast vad vet jag. Vi får se vad som händer om 500 år.

Norfolk, Virginia 1905

happy valentines…..

Happy Valentines!

Är det här bara en kommersiell hysteri som uppstått, likt den röda jultomten på andra sidan atlanten?

Både ja och nej. Det är uppenbart att det finns en kommersiell aspekt på det hela  men det finns så klart en historisk förklaring också till varför det just är den 14e som man valt som dag för att fira lyckan att dela livet med andra människor.

Egentligen finns det minst tre olika gestalter som genom martyrdöd skulle kunna vara St: Valentin som ger upphov till dagen. Den mest kända är dock prästen Valentin som blev Sant Valentin. Det var den 14 februari för 1735 år sedan blev Sankt Valentin avrättad i Rom under Claudius. Claudius var känd för sin grymhet i allmänhet. En av hans mindre populära politiska drag var att förbjuda äktenskap och förlovningar i Rom. Varför kan man undra. Jo, Claudius menade nämligen att anledningen till att det var så svart att motivera soldaterna att gå ut i krig var den emotionella förankringen genom deras fruar och familjer som fanns i Rom.

Alla höll så klart inte med Claudius i detta beslut och Valentin var en av dem. Han beslutade sig för att fortsätta viga par som ville gifta sig trots den unge kejsarens beslut.  Det var när detta uppdagades som Claudius blev lite purken och beslutade att halshugga den trotsiga prästen.

En annan högtid som har en tydlig historisk förankring som lätt glöms bort är Halloween, som jag så klart uppmärksammade i höstas med inlägget Happy Samhain!

..och dagens boktips kommer från ett födelsedagsbarn

Charles Darwin (12 februari 1809- 19 april1882).Analysera, kritisera, håll med eller sälj vidare. Bra du tar del av den och bildar dig en egen uppfattning. Knock yourself out!

Before entering on the subject of this chapter, I must make a few preliminary remarks, to show how the struggle for existence bears on Natural Selection. It has been seen in the last chapter that amongst organic beings in a state of nature there is some individual variability; indeed I am not aware that this has ever been disputed. It is immaterial for us whether a multitude of doubtful forms be called species or sub-species or varieties; what rank, for instance, the two or three hundred doubtful forms of British plants are entitled to hold, if the existence of any well-marked varieties be admitted. But the mere existence of individual variability and of some few well-marked varieties, though necessary as the foundation for the work, helps us but little in understanding how species arise in nature. How have all those exquisite adaptations of one part of the organisation to another part, and to the conditions of life, and of one distinct organic being to another being, been perfected? We see these beautiful co-adaptations most plainly in the woodpecker and missletoe; and only a little less plainly in the humblest parasite which clings to the hairs of a quadruped or feathers of a bird; in the structure of the beetle which dives through the water; in the plumed seed which is wafted by the gentlest breeze; in short, we see beautiful adaptations everywhere and in every part of the organic world.

-The Origin of Species, chapter 3: Struggle for existence, inledande paragraf.