tomte v.s tupp

1928 skrev Hilding Cerlander i sin bok ” Nordisk jul” om hur det traditionella julfirandet slagits i spillror. Enligt hans syn var det nymodigheter i det sekulära industrisamhället som avrättat den fina gamla jultraditionen. Där man importerat en jultomte som konkurrerade ut de klassiska  julkaraktärerna i den svenska traditionen som julbocken, jultuppen, halmgumman med flera.

Cerlander hade förmodligen tagit sig för pannan om han deltagit i den debatt som haglat över vårt julfirande i år. Tradition är flytande. Mitt traditionella julfirande är inte det samma som för dig. Vissa ser på kalle, andra på karlbertil jonssons och andra väljer att stänga av för att fira sin traditionella jul. Vad man än väljer, hur man än gör, så har ingen annan rätt att diktera vad som är det korrekta.

Kanske ska prova på det här med jultupp nästa år… fast nä, kanske inte. Det hade blivit alldeles för svårt att hålla reda på. Om både symbolen, maten och klimaten vore i princip de samma för julen och påsken, hade förvirringen varit total.

Detta konstaterande är inspirerat av Oskar Sjöströms debattinlägg i DN, en artikel värd att läsa.

Släkten är värst

Idag är årsdagen av Johan III:s födsel. Han hade blivit 474 år gammal idag, tänk vad tiden går fort! Johan var ju Gustav Vasas son, liksom Erik XIV från vilken Johan tog över tronen 1559. Ja apropå det, det var ju lite.. gnabb där mellan bröderna. Något som inte gått att sudda ut från historien direkt.

Texten ovan är ett utdrag ur det instruktionsbrev som Erik XIV gav till Nils Sture ( även kallad Nicolao på latin). Det var Nils som skickades iväg till det Engelska hovet för att deklarera den svenska kungens intresse för Drottning Elisabeth I:s hand. Som vi alla vet gick det ju inte så bra det där. Men det här brevet är lite roligt (daterat 1561), eftersom det innehåller en ganska så uppstyltad instruktion på hur Sture ska besvara på frågor som eventuellt skulle kunna komma från drottningen kring hennes möjliga gemål. Bland annat om hans stil och egenskaper, men också en detaljerad passage kring hur Sture skall hantera den något problematiska frågan kring Eriks bror Johan, eftersom det ju var en känslig punkt och en allmänt känd sådan.

Nils Sture blev för övrigt sex år efter det att han varit budbärare i denna korrespondens avrättad av just Erik XIV. Nej det var inte för att han misslyckades övertyga Elisabeth. Utan Erik verkar ha blivit något paranoid och var väldigt misstänksam mot slutet mot sin regeringstid. Den 24 maj i Uppsala 1567 ägde de så kallade sturemorden rum, där bland andra Nils, Svente och Erik Sture blev mördade av Erik XIV. Det här med att vara nära kungamakten på ett eller annat sätt förefaller ha varit ett ganska så vågat spel.

Hjärter kung skall här föreställa Erik XIV och klöver kung är Johan III. Således är hjärter dam Karin Månsdotter och jag antar att klöver dam är Katarina Jagellonica..(alternativt Gunilla Johansdotter)

Julklappstips till en historiker

Den är lite klurig att rimma på men jag gör ett försök:

Nej, I år blir det ingen gloria

men det är något du kan ha när du skriver din egen historia!

Det kan hända att du provocerar fram lite agg,

när du spankulerar runt i detta plagg.  

Du kanske kommer uppfattas som något morbid,

men den är i alla fall inte i tweed…

En författare, en fältherre och ett par elefanter

Jag såg The Hobbit häromdagen. Det fick mig osökt locka fram fina minnesbilder från de tre första Sagan om Ringen filmerna. Något jag alltid funderat på när det kommer dem är varifrån Tolkien fick sin inspiration till Olifanterna ifrån. Kan det möjligen har varit så att han fick den från Hannibal? ( NEJ, jag menar absolut inte Anthony Hopkins rollkaraktär i När lammen tystnar…)

För det var ju så att idén med att använda elefanter i strid har varit   tillämpad ganska länge och det förmodligen mest kända exemplet är just Hannibal som under det andra puniska kriget (218-221 f.v.t) tog sig hela vägen från Karthago ( nuvarande Tunisien) och vandrade med sina styrkor + tillhörande stridselefanter  via Pyrenéerna och senare även över Alperna för att utmana Romarna.

Henri-Paul Motte’s tolkning av hur Hannibals elefanter korsade Rhône.

Det här med elefanter i strid var väl ganska smart egentligen med tanke på deras storlek och förmåga att bära materiell och liknande när de inte användes i själva krigandet. Ett litet problem som dock dök upp var att elefanter är tämligen lättskrämda och kan drabbas av panik, en inte så bra egenskap i en stidssituation.

Jag tror i alla fall det är fullt möjligt att Tolkien inspirerades av Hannibals vågade projekt att använda dessa mäktiga men oberäkneliga djur i krigföring.

Det här med traditioner

Vem bestämmer vad som är en tradition? Vems traditioner är det som skall bevaras? Hur bevaras dem? Är det fel att revidera traditioner som inte längre faller in i det samtida samhällsklimatet? Eller borde vi krampaktigt hålla kvar vid allt som det en gång varit?

Jag vet inte svaren på alla mina inledande retoriska frågor. Men för mig är det ganska självklart att det är en omöjlighet att hålla kvar vid allt, så varför inte då revidera dem så att de lättare faller in i den rådande samhällskontexten?

Lite som att vi inte firar 11 000 jungfrurs dag längre eftersom den inte riktigt känns lika relevant idag som under 1500-talet. För övrigt var det inte 11 000 jungfrurar som det handlade om, utan elva. De där sista tre nollorna kom till på grund av en misstolkning av en text där någon hade skrivit in ett tecken som såg ut som ett M efter elvan, vilket tolkades som det romerska siffertecknet för just tusen…  bra där!

Den här högtidsdagen kan betraktas som en form av tradition  och kan därför ganska tydligt klä exempel för tillfälligheter kring just tradition. Hur och varför något uppkommer behöver inte vara så logiskt men när man börjar reflektera kring dem och inser att det är något som inte riktigt stämmer kring dem, så är det kanske dags att revidera dem. Vilket hände i detta fall eftersom jag utgår ifrån att det är ganska få som firar den 21 oktober som de 11 000 jungfrurs dag?!

När ljus faller på historiens egendomligheten är det samtidens roll att ge sin version av den. Att sätta sitt avtryck i tiden för att visa vad man står för och vad som är accepterat eller ej.

Så att uppröras kring att Disney väljer att klippa bort ett par sekunder ur en seriestrip och hävda att det är en skam för ett kulturarv som borde behållas, förefaller mycket underligt för mig. Jag skakar på huvudet. Var ska detta sluta. Var det fel att förbjuda barnaga? Tvångsterielisering? Apartheid?  Hur skulle vår värld sett ut ifall vi hade värnat om alla nyanser av vår mörka historia?

Wonder Woman

I år är det 70 år sedan serie karaktären Wonder Woman togs upp och blev en superhjälte att räkna med.  För sig som inte är så insatt så är hon en Amazon krigarprinsessa med övernaturliga krafter. Hennes super power är  utöver hennes övernaturliga styrka, även uthållighet och helande förmögor. Sitt ”Lasso of truth” ( det gyllene lassot på svenska… så lökigt) är hennes främsta vapen.  Hon skapades i USA under WWII och initialt var det axelmakterna som var hennes motståndare. Till och från har hon förekommit i sammanhang med det anrika Justice League.

Jag tycker det är synd att Wonder Woman aldrig fick riktigt genomslag i Sverige. Det främsta problemet och en möjlig anledning till att hon aldrig slog tillräckligt i min generation är att hon översätts med två namn. Det blir väldigt förvirrande för en vilsen ung serieläsande flicka. Wonder Woman är nämligen både ”Mirakel kvinnan” och ”Stålkvinnan” på samma gång. Förvirrande, MYCKET förvirrande. Själv har jag mest hört om henne som stålkvinnan- dvs. en sidekick till stålmannen. Vilket så här i efterhand känns väldigt typiskt. Varför kunde vi inte bara fått en tjej att se upp till, som stod på egna ben, utan att antingen vara ond eller vara back-up till en man? Nä, jag fastnade inte för Stålkvinnan mycket på grund av det, hon gjorde ju inte så mycket, inte i jämförelse med stålmannen liksom.

Tacka vet jag Sailor Moon! Japanerna kunde verkligen leverera på supertjej fronten. Det blev den serien som fick mig att glömma tyllkjolarna och hoppas på en framtid som superhjälte.

Vikten av årtal

Idag är det årsdagen för den Japanska attacken av marinbasen Pearl Harbour på Hawaii, som ägde rum den 7 december 1941. 

Jag tillhör den skara som är något trött på WWII och det fokus vi tenderar att tilldela det och andra krig. Så därför ska jag skruva inlägget åt ett intressantare håll i mitt tycke, nämligen historiebruk och historiskt minne. Hur vi väljer att använda historien, hur vi ser på den- hur vi idag presenterar det förgångna.

När jag läste History 101 vid ett universitet i de förenade staterna så fick jag reda på att Andra världskriget minsann utspelade sig mellan år 1941 och 1945. I Sverige ( som bekant får jag hoppas…) liksom i övriga Europa talar vi däremot om åren 1939-1945. Om vi ska ta in en tredje komponent, så här i kölvattnet av Pearl Harbour, så brukar den Japanska uppfattningen vara att kriget hade sin början redan 1937.

Varför är det då så här? Jo, för vi väljer att lära ut historia utifrån vårt eget perspektiv. Vi simplifierar, men i och med den modifierar vi också historien. Det hela handlar ju om perspektiv. I Europas fall, räknas invasionen av Polen den 1 september 1939 som startskottet för denna ödesdigra konflikt. För det var då som internationella överenskommelser i vår region blev kränkta. USA under 1940-talet höll sig då strikt till konventionen att inte gå in i konflikter utan att de egna landsmännen var under hot. Man sympatiserade med Europa, men man ville inte blanda sig i. Därför betraktar det som att konflikten först hade sin start 1941 när deras nation direkt blev utsatt för en attack.

I Japans fall, ett perspektiv som vi i Sverige är väldigt dåliga på att belysa (i allafall baserat på mina historielektioner i grund- och gymnasieskola) betraktas 1937 som starten på andra världskriget. Då gick nämligen Japan i krig med Kina som indirekt kopplades samman med konflikten med Sovjet som var en avgörande komponent i WWII.

Årtal i historia är alltså inte cementerade sanningar, även om många verkar tro det. Saker och ting tenderar att se annorlunda ut på andra sidan barrikaden, det är alltid bra att bli påmind om vilken sida man än står på.

I hate the word homophobia.

Fram till år 1979 betraktades homosexualitet som en sjukdom ( mental rubbning) i Sverige. USA korrigerade sin lagstiftning redan 1973 för att sätta det i perspektiv. Vad det var som fick dem att ändra sig? Bland annat så ringde människor in till försäkringskassan och angav att de kände sig lite homosexuella och behövde därför sjukskriva sig.

Därefter följde ockupationen av trappan till socialstyrelsen som ledde till att den dåvarande generaldirektören Barbro Westerholm bjöd in några av ockupanterna och lyckades senare  ( trots motstånd inom socialstyrelsen) genomföra en ändring i diagnostiseringen så att det inte längre var en sjukdom att vara gay.

”I hate the word homophobia. It’s not a phobia. You are not scared. You are an asshole.” – Morgan Freeman

Vikten av begrepp

Om man inte har koll på begrepp, så kan det innebära att man inser under en diskussion med någon att man står och pratar om helt olika saker och därav missförstår varandra. Bilder och förtydligande av företeelser är viktigt! Sådant tycker jag är väldigt onödigt , för det är ju så lätt att avvärja ett sånt missförstånd med en tydlig definition! Det är väldigt användbart för oss historiker, jag gillar begrepp jättemycket! Genom att titta på hur ord och innebörden av dem förändras, på vilket sätt de uppfattas och tolkas,  så kan nyanser i en specifik tid blottläggas- sjukt bra helt enkelt!

SUFFRAGETT suf ¹ragät ⁴, f.; best. -en; pl. -er.

[jfr t. o. fr. suffragette; av eng. suffragette, av suffrage, avgiven röst (se SUFFRAGIUM ) o. -ette,

diminutivsuffix efter franskt mönster] (numera bl. i skildring av ä. förh., i sht om eng. förh. vid 1900-talets början) kvinna som (med mer l. mindre uppseendeväckande l. våldsamma, ofta olagliga medel l. aktioner) ivrade o. kämpade för kvinnlig rösträtt; jfr KVINNOSAKS-KVINNA, SUFFRAGIST.AUERBACH (1913 ). Ethel var känd som suffragett och propagandist för vilda åskådningar i allmänhet (SAOB).

Grabbarna som gjorde den här skrämselpropagandan hade nog en inte helt korrelerad begreppsbild av suffragettrörelsen, iallafall inte med Svenska Akademiens ordbok.

If only.

Märkväl att kvinnorna är av en ganska så mycket attraktivare fägring än gubben i bakgrunden.